Jag får ofta frågan om jag kände skam för att jag var utmattad. Svaret är nej, jag skämdes inte för min utmattning. Däremot kände jag mycket skam när jag var utmattad.
Skam och utmattning – ett radarpar?
Jag hamnade i utmattning av samma anledning som jag tror de flesta hamnar där, genom att undvika att tillgodose viktiga behov. Genom att trycka undan viktiga signaler i form av känslor försökte jag ignorera behov som var kopplade direkt till mitt välmående.
Istället satsade jag allt på att försöka tillgodose behov som var länkade till andra. Länkade till det sociala samspelet, tillhörighet och gemenskap. När de ignorerade känslorna och behoven blev omöjliga att hålla borta, då kom utmattningen som ett brev på posten. Och det gjorde även skammen.
När du inte längre kan stänga dig själv ute
För under utmattningen tvingades jag möta allt som jag omedvetet hade försökt stänga ute. Och att känna de känslorna och uppleva kopplingen till de behov jag omedvetet hade försökt frigöra mig ifrån, ja det väckte skammen till liv.
Jag kände skam över att ha vissa behov. Skam som gjorde det svårt för mig att vila och prioritera återhämtning. Skam över att behöva välja mitt mående över att umgås med mina barn. Över att säga ja till mig själv och nej till andra. Skammen drog in som en orkan i mitt liv när jag tvingades möta allt som jag omedvetet hade försökt stänga ute.
Skammen vill dig väl
Men jag lärde mig många viktiga saker om skam. Den är inte så dum som vi ofta hävdar. Tvärtom vet jag idag att den vill oss väl.Skammen berättade för mig vart jag hade stängt ute delar av mig själv. Varje gång en utestängd del försökte ta plats dundrade skammen in. Det var först när jag började använda skammen som en indikation på det här som jag kunde börja använda den till min fördel.
Använd skammen för att skapa välmående
Varje gång skammen slog till blev jag uppmärksammad på att en del av mig inte fick vara med. Skammen signalerade alltså att jag hade ett val; jag kunde låta den delen förbli utestängd, eller så kunde jag börja jobba för att integrera den och därigenom bli mer av den jag är. Helare. Jag valde och väljer fortfarande det sista.
Så kort sagt, jag tackar skammen för att den hjälpte mig att bli hel. Jag tackar utmattningen som stängde alla andra dörrar och tvingade mig att möta mig själv.
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.
”jag kände skam över att ha vissa behov” Alltså så spot on! Exakt den meningen känns som en signaturmelodi från mitt liv.
Så fint du skriver och ger mig perspektiv att förstå mig själv ännu lite mer. Tack för din klokskap!
Tack själv för dina ord! Så fint om mina ord kan hjälpa dig att komma mer i kontakt med dig själv ❤️
Jag har äntligen lärt mig , genom din texter, att skammen är något som vill berätta för mig att jag måste lyssna på mig själv och vad för känsla som skaver. Och som du skriver så hjälper ju faktiskt skammen en att lyssna på sig själv och vad som är ens egna behov.
Så när en kommer över att en skäms för skammen, (vilket fortfarande händer), och orkar och vågar att jobba och känna efter varför, så är ju skammen något bra.
Men den kräver av mig tålamod, att stanna upp och att våga känna inåt. Att våga vara ärlig mot mig själv.
Inte alltid det lättaste när den enkla vägen alltid har varit att fly.
Tack! ?
Nej, verkligen inte alltid lätt! Och precis som du skriver, den kräver tålamod och att våga stanna och känna. Heja dig som vågar göra jobbet! ❤️