Är din empati enkelriktad? Del två

I första delen kunde du läsa om vad enkelrikta empati är, om hur den gör det svårt för ditt välmående att ta plats och hur den kan ställa till det för dig. I den här delen kommer du kunna läsa mer om hur du kan använda empati på ett sätt där du också får plats.

Enkelriktad empati – ett hinder för välmående

Empati kan som sagt röra sig i två olika riktningar – ut till andra och in till dig själv. Enkelriktad empati utgör ett stort hinder för välmående och den gör det ofta svårt att skapa trygghet i relation till andra människor. Om du istället låter empatin röra sig i båda riktningar öppnar du upp för ett klart sundare sätt att relatera till andra – och till dig själv. Då ger du nämligen plats till både andras inre världar och för dina egna känslor och upplevelser.

Två sätt till en sundare empati

Att successivt börja ändra ditt förhållande till empati och låta den röra sig i båda riktningar är helt nödvändigt om du vill må bra. Precis som i liknelsen med bankkontot i del ett, behöver du se till att det också kommer in empati till dig. Det kan ske på två olika sätt, varav båda är viktiga.

Självempati

Det första sättet är genom självempati. Det innebär att du aktivt börjar rikta din uppmärksamhet inåt och börjar utforska vem du är. Genom att öka din självkännedom får du med tiden blir koll på vem du är, vad du behöver och hur du kan må så bra som möjligt.

Självempatin hjälper dig också att visa förståelse och respekt för dina sår, för dina reaktioner och rädslor. Jag vill säga att det är en av de viktigaste sakerna att skapa utrymme för i dig själv, kunskap, förståelse och respekt för den du är, sår, brister och \”dåliga egenskaper\” inkluderat.

Upplev empati från andra

Det andra sättet är genom att få uppleva empati från andra. Om din empati har varit enkelriktad länge är risken stor att du är svältfödd på att själv få uppleva empati. Det här kan vara förvånande skrämmande att uppleva men kom ihåg att rädslan bara indikerar att du är ovan och rör dig i främmande vatten. Välj någon du litar på, någon som har visat tecken på empati innan och öppna upp dig om något litet.

Har du ingen i din närhet som du känner dig trygg med eller som verkar besitta empatisk kapacitet? Då är du långt ifrån ensam! Det är inte alls ovanligt att personer med enkelriktad empati har utvecklat den just för att de inte får uppleva det från andra. Vi tenderar att ge till andra det vi allra mest längtar efter själva.

Så om du saknar trygga människor i ditt liv, börja med självempatin. Jag vågar nästan lova att när du väl får snits på den och själv kan hålla utrymme för ditt innersta med kraft och värme, då börjar även människor som kan ge dig den upplevelsen att dyka upp. Men lita inte på mig, prova själv!

Undvik misstaget

Många som upptäcker att de är svältfödda på empati gör misstaget att börja där det är som svårast. Därför går många till en person som aldrig någonsin har visat dem empati, tar upp något av det mest sårbara de bär på i hopp om att äntligen bli mött med dem empati de så innerligt längtar efter. Bara för att få samma erfarenhet upprepad om och om igen. Spara dig själv den smärtan och börja istället där det finns en chans att du blir hållen.

Sundare empati stärker dina gränser

Att träna på att låta empatin flöda in till dig själv på de här två sätten, från och till dig själv samt från andra in till dig, kommer att stärka ditt förhållande till dina gränser avsevärt. Med tiden kommer du att se dig själv tydligare och det du ser kommer du per automatik att behöva ta hand om på något sätt. Att se dig själv, dina känslor, behov och upplevelser klarare är en stor och viktig nyckel för dig som vill stärka dina gränser.

Tips som stärker självempati

Några sätt att träna på empati i riktning in till dig själv (och därmed även gränser):

Observera dig själv

Du behöver inte analysera eller förändra, tanken är bara att du ska börja se dig själv mer. När du känner något, registrera det. Istället för att börja fundera på varför du känner som du gör, registrera det.

Okej, det här får mig att känna så här.

Det här gör mig ledsen.

Den här händelsen gör mig glad.

Det här gör mig rädd.

Och så vidare. Varken mer eller mindre.

Tillåt dig att känna som du gör

Stanna med känslorna utan att förändra dem. Ta det som du registrerade i punkt ett och lägg till och det är okej eller det är fullt rimligt. Träna dig att verkligen känna acceptans för dina känslor, behov och upplevelser. Att säga det spelar noll och ingen roll ifall du inte också känner acceptansen. Låt det ta tid.

Var närvarande med dina känslor

Stanna med dina känslor. Känn dem. Låt dem ta plats och röra runt inom dig. Om du känner dig mest trygg på egen hand, då gör du detta när du är själv och på en plats där du får vara i fred. Vill du ha stöd från någon, se till att välja någon som är riktigt skicklig på att vara med obekväma känslor utan att försöka förändra dem. Annars är risken stor att sällskapet gör mer skada än nytta.

Den här punkten handlar om att låta känslorna ta plats rent fysiskt i kroppen. Lär känna din kropp och hur den reagerar på känslor. Hur känns rädsla? Skam? Glädje? Vart i kroppen sitter dessa känslor? Vilka egenskaper har de? Är de varma eller kalla? Bultar de eller stelnar hela kroppen till? Pirrar det eller känns det som om du håller på att spricka? Samla information om din kropps reaktioner på känslor och lär känna dig själv bättre.

Var självsnäll – gör inte allt på en gång!

Det finns massor du kan göra men börja med att bara observera dig själv. Gör inget mer än det, utan se till att bli riktigt skicklig på att registrera dina känslor. När du kan det kan du gå vidare och utforska vidare.

Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.