När du upplever något men har fått lära dig att det du känner och upplever på insidan inte är betydelsefullt, är risken stor att du har utvecklat strategier för att slippa vara med dina upplevelser. För varför ska du uppleva dem när det bara blir smärtsamt?
Men att våga lita på det du känner och på dina inre upplevelser är avgörande om du vill leva ett liv i välmående. Det pratas ofta om att vi ska leva autentiskt som att det är ett led i någon form av självförverkligande.
Autenticitet för mer än bara överlevnad
Men autenticitet handlar om såväl överlevande som levande. Vill du kunna närma dig ett välmående behöver du kunna läsa av dina egna signaler. Utan den informationen kommer du att famla i blindo. Autenticitet är därför starkt kopplat till överlevnad, då den behövs för att livsviktiga behov ska kunna tillfredsställas. Men autenticitet bär också en koppling till levande, där vi ser till att maximera vårt välmående och inte bara nöjer oss med att överleva.
Många, för att inte säga de allra flesta av oss, har tränats till att i första hand anpassa oss till andra och till deras förväntningar. För vi behöver knyta an, det är en del av vår överlevnad som människor. Vi har alltså tvingats prioritera anknytning över autenticitet. Men det är fullt möjligt för de två att existera samtidigt.
Att bli medveten om dina utmaningar är alltid första steget till förändring. Kanske känner du igen dig i någon (eller flera) av mina exempel över hur det kan se ut när vi har svårt att lyssna och ta oss själva på allvar?
Tecken på att det är svårt för dig att ge din upplevelse en röst
Du intar andras perspektiv på bekostnad av ditt eget
Du är snabb på att inta andras perspektiv men missar ditt eget. Tankar som \” de vill ju väl\”, \”de menade säkert inget illa\” eller \”det är nog jag som är lite känslig\” kan dyka upp. Du jobbar alltså för att försöka bortförklara din egen upplevelse.
Du rustar upp
Du hårdnar, rustar upp eller känner uppgivenhet. Tankar som \”vem bryr sig\”, \”jag klarar mig alltid\” eller \”det är ändå inte lönt\” kan leta sig fram. Du stänger helt enkelt av och tar avstånd från din sårbarhet.
Du tvivlar på din upplevelse
Du ifrågasätter din rätt att känna som du gör. Kanske undrar du till och med om du verkligen känner som du gör. Tänker att du kanske inbillar dig.
Du tanke-känner
Du anser att du borde känna på ett annat sätt än vad du gör. \”Jag borde känna mig glad/ledsen/stolt/besviken\”. Du tänker (om än omedvetet) att det finns ett rätt och ett fel sätt att känna i olika situationer. När du inte känner i linje med det som förväntas, väljer du att gå på den förväntade linjen istället för den upplevda.
Kan du känna igen dig i något av tecknen? Själv känner jag igen mig i alla, även om vissa sker oftare än andra. Att se det här innebär att du medvetet gör mönster som tidigare har varit osynliga för dig. Det kan vara jobbigt att upptäcka och en kan vilja förändra de osunda mönstren omgående. Var snäll med dig själv! Låt medvetenheten landa. Utforska den genom nyfikenhet så att du lär känna den. Tids nog, när du förstår den, kommer du att förändra dem.