Det är svårt att sätta gränser när mottagaren brister i sin empati
Gränser är detsamma som att bli synlig. Att ta upp plats och påverka andra genom den du är. Genom dina gränser blir du mer synlig för andra, vilket gör att du tar upp plats. Det i sin tur gör att du påverkar andra. När du påverkar andra genom att synliggöra dina gränser, får det också en konsekvens – den du möter behöver förhålla sig till dig. Det är ofta just här som gränser lätt blir ett problem.
Men dina gränser kan bara bli ett problem för andra om den du möter brister i sin empati. För om du skalar av gränser och ser dem för vad de faktiskt är, handlar gränser om information från ditt inre. Genom att dela dina gränser ger du andra möjligheten att se din insida. Något som var dolt innan du gjorde valet att dela. Och varför blir någon egentligen triggad av att få information om hur du fungerar? Jo, om de får den informationen att betyda något som påverkar deras egen självbild.
Bristande empati handlar om rädsla
De får helt enkelt dina gränser att betyda något annat än vad de faktiskt gör. Om du berättar för någon att du blir ledsen när de skäller på dig, delar du information om hur du vill bli behandlad. Eller ja, i det här exemplet berättar du mer om hur du inte vill bli behandlad. Lägger du till att det blir lättare för dig att lyssna om de använder en lugn röst, då berättar du för dem hur du vill bli behandlad.
Men om den du då möter går i försvar, säger att de inte skäller, att du är överkänslig eller du alltid gör en så stor grej av saker, ja då är det ganska tydligt att personen ifråga har missat att möta dig och ditt innersta. Istället har hen hamnat hos sig själv och i sina tolkningar av vad den här informationen säger om dem. Personen visar alltså större intresse för sin egen självbild än vad hen visar för dig. Ett ganska tydligt tecken på att personen brister i sin empati.
Det blir en form av envägskommunikation där dina gränser inte har någon plats att landa. För det är just det som empati tillför i kommunikation och möten. En landningsplats och ett varmt mottagande av något som kan kännas sårbart. Empati innebär ju, i motsats till gränser, att ge plats, öppna upp och låta andras upplevelser påverka en. När det inte sker, när landningsplatsen inte uppstår, kan det kännas oerhört jobbigt. Ofta upplevs ett sådant här \”möte\” som väldigt otryggt, för vi behöver en varm plats där våra gränser och vår sårbarhet får landa.
Att visa empati är inte detsamma som att hålla med
Att stanna upp när någon uttrycker sina gränser och ta in hur vi påverkar dem, är att visa empati. Det betyder inte att vi behöver hålla med om alla deras tolkningar eller att vi delar deras upplevelse. Det betyder bara att vi vill vara med den smärta som upplevelsen ger dem. När någon delar sin gräns är det en inbjudan till att vara med dem på riktigt. Det är ett sårbart möte och om vi tar chansen att möta deras gränser med empati, då kan relationen fördjupas avsevärt. Men känner vi oss istället hotade av deras gränser och tar det som kritik av oss själva, ja då är risken stor att relationen istället försämras avsevärt.
Vi visar nog alla tecken på bristande empati emellanåt. Jag gör det absolut! Ibland glömmer jag bort att andras gränser handlar om dem. Då hamnar jag istället direkt i vad det betyder för min egen självbild. En reaktion som bara sker av farten, såsom reaktioner gör. Det tänker jag är högst mänskligt men något jag vill vara medveten om.
Det kan vara lite svårt att bli medveten om sin bristande empati eftersom empati är något vi kategoriserar som \”bra\”. Då är det lätt att omedvetet dra slutsatsen att bristande empati är \”dåligt\”, något som få är villiga att vara.
Men ju mer medveten jag är om när min empati brister, desto större chans har jag att skapa fina möten med andra och med mig själv. För det är ju inte alltid andra som brister i sin empati för dina gränser. Ibland kanske det är du som inte ger dina gränser en varm och trygg landningsplats…
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.
Du skriver så klokt och insiktsfullt. Du sätter ord på sådant jag djupt inom mig kanske har vetat men aldrig skulle kunna formulera så lätt enkelt och tydligt som du gör. Sedan jag börjat läsa dina inlägg händer det något med mig. Nya tankar kommer. Minnen bearbetas små små steg till förändring påbörjas. Att våga vara i känslor som inte behagliga en stund och utforska dem. Tack för dina kloka ord. Är tacksam att jag hittat hit.
Tack Karin för dina underbara ord! Blir varm i hela kroppen av att läsa dem ? Det är verkligen inte alltid det lättsamt utforskande men att låta det ske i små små steg precis som du gör, det tror jag verkligen är den självsnällaste vägen vi kan ta ❤️