Emotionell känslighet – att hyra i andra hand

Du som har en emotionell känslighet känner dina emotioner väldigt starkt i kroppen. Det innebär inte nödvändigtvis att du har koll på dina känslor, att du kan uttrycka dem på ett konstruktivt sätt eller att du ens har en aning om vad du känner. Kanske är det snarare troligt att du inte har det, utan är fullt upptagen med att parera alla känslointryck. Att du blir så överväldigad bara av att känna alla känslor att du inte hinner med att sortera och än mindre förstå dem. Eller kanske har du utvecklat en misstro till denna känslighet? Kanske efter att du har fått höra att du “känner för mycket” eller att du “bara inbillar dig”?

Även om det kan finnas mycket värde i att möta tankar och jobba med att skifta perspektiv för att må bättre behöver vi som har en emotionell känslighet främst lära oss att möta det som sker i vår kropp. Vi behöver finna modet att stanna kvar även när det stormar, sliter och drar på insidan. Träna på att vara med vår kropp, att vara med det som sker utan att stänga ner eller fly i rädsla. Träna oss att vara med det obehag som sköljer över oss för att bygga erfarenheten och därmed tillit till att vi klarar så mycket mer än vi tror. För är det något jag vet så är det att personer som bär en emotionell känslighet har en enorm kapacitet och inre styrka! Vi vet bara inte alltid hur vi kan nyttja den.

Vår emotionella känslighet kommer med utmaningar

Att ha en emotionell känslighet kan lätt leda till att vi utvecklar en rädsla för det egna feedbacksystemet. Emotionerna känns så starka och intensiva att det kan vara oerhört utmanande att vara med dem. Familjen, samhället, strukturen och kulturen som vi växer upp i och som omger oss kan också förstärka denna rädsla. Det är lätt att vi utvecklar osunda mönster i ett försök att undkomma dessa obekväma upplevelser. Dessa mönster behöver inte nödvändigtvis se fula och dåliga ut, ofta faktiskt tvärtom när det gäller personer med en emotionell känslighet. Många av oss utvecklar istället mönster där vi finns för andra, där vi lyssnar, är förstående, skapar utrymme och medkänsla för andra. För alla andra, ibland till och med för dem vi inte ens tycker om. För alla utom för oss själva.

Ofta har vi som känner igen oss i den här beskrivningen ganska dålig koll på våra egna känslor, än mindre vad de kan betyda för oss, eftersom vi överväldigas redan vid upplevelsen av emotionerna. Desto bättre koll har vi på andras känslor eftersom vi ofta starkt påverkas av deras emotioner också. Vi känner starkt för andra eller känner vad de känner, tar in det och processar även det i vår kropp. Sett ur det perspektivet är det verkligen inte konstigt att så många av oss snabbt blir överväldigade och till slut tar slut. 

Om du har en emotionell känslighet är det troligt att du lätt blir överväldigad när du är tillsammans med andra. Inte bara för att intrycken blir många via sinnen som syn, hörsel och lukt, utan också för att du lätt känner av andra människor. Det kan vara svårt att skilja på vart du slutar och vart andra börjar. Kanske har du upplevt att du kliver in i ett rum, eller bara närmar dig det, och känner starka energier inom dig utan att något till synes har hänt? Som att du får ett budskap i det dolda som ger dig information om vad som sker i rummet utan att ens ha klivit in.

Vilka utmaningar kommer då med denna känslighet? Vilka osunda mönster är det vi skapar? Såklart varierar detta från person till person men det finns ändå en hel del gemensamma mönster som många av oss delar. Jag väljer att lyfta fram två av dem här.

1. Vi hyr i andra hand

En sak som jag tror att många kan känna igen sig i är hur de lever genom andras känslor istället för genom sina egna. Låt mig förklara.

Istället för att direkt gå till våra egna känslor, välja det som gör oss glada, nöjda, tillfreds, väljer vi att göra andra glada, nöjda och tillfreds för att sedan tanka av andra människors känslor. Vi fyller på hos andra istället för att fylla upp oss själva först. Vi tankar indirekt istället för direkt. Det är inte på något sätt något fel med att vilja fylla på andra och ta del av deras glädje men när detta är det enda sättet vi fyller på oss själva bygger vi inte en stadig grund att stå på. Vi gör oss beroende av andra människor på ett sätt som blir otryggt i längden. Det gör att vi behöver hålla människor nöjda, glada och tillfreds, nästan till vilket pris som helst. Ofta på bekostnad av våra egna känslor och gränser. Vi lär oss att köra över våra egna preferenser för att göra andra nöjda och sedan tanka därifrån. 

Det blir som att hyra i andra hand. Hela tiden behöver vi vara försiktiga för att inte förstöra något, inte göra förändringar utan att först stämma av med ägaren, inte ta ut svängarna utan hålla oss inom kontraktets ramar.

När vi “hyr i andra hand” istället för att äga vårt eget är det någon annans ramar och regler vi behöver förhålla oss till. Detta gör att vi lägger mindre tid på att utforska våra egna. Mindre tid på att ta reda på våra egna preferenser, lära känna våra egna gränser, identifiera vad som gör oss glada, nöjda, ledsna och besvikna. Vi missar att på riktigt lära känna oss själva men blir ofta duktiga på att känna och läsa av andra. Vi försöker få det vi vill ha genom att ge det till andra. Vi lever livet i andra hand istället för att äga det. Och det kostar på.

2. Vi rör oss i det dolda

En annan utmaning som kommer med att vara emotionellt känslig är utmaningen att ta plats. Vi är så skickliga på att agera i det dolda att vår största styrka lätt går obemärkt förbi.

Eftersom vi plockar upp subtila signaler, känner in andra eller kanske även känner det andra känner, är det lätt för oss att justera och förekomma. Vi kan anpassa oss, möta behov innan andra ens vet vad de behöver, processa känslor åt dem så att de själva slipper obehaget. För utomstående kanske detta låter helt galet men för oss, vi som lever med detta på insidan är det självklart. Men även detta kostar på. Det kostar på eftersom vi sällan blir sedda för det vi gör och för att det är ett evigt pågående jobb. Det tar aldrig slut. Vem som helst kan ju förstå att ett evigt jobb som ingen lägger märke till och som betalar dåligt inte kommer att lyfta en människa. Det nöter ner oss tills dess att vi tar slut.

För min del är det viktigt att jag påminner mig själv om att ingen har bett mig om att göra detta. Ingen har bett mig att förekomma deras behov. Ingen har efterfrågat att jag ska processa deras känslor eller anpassa så att de ska slippa känna obehag. Inget har bett mig om detta. Bara för att vi ser och känner in betyder det inte att vi är ansvariga för att ta hand om det.

Gåvorna med att ha en emotionell känslighet

Detta avsnitt skulle kunna bli hur långt som helst. Backa några år bakåt i tiden så hade jag inte ens trott att detta avsnitt var möjligt. Min känslighet var långt ifrån en gåva. Den var mer som en paria att bekämpa. 

Låt oss nu titta närmare på hur vår emotionella känslighet kan bidra till våra liv.

En källa till inspiration – när vi svämmar över

När personer med en emotionell känslighet på riktigt kliver in i sin egen inre kraft, när vi slutar “hyra i andra hand” och istället intar äganderätten i vårt liv kan riktigt kraftfulla saker ske. För även om vi är känsliga för andras känslor och energier, är vi också oerhört skickliga på att utstråla våra egna. Detta gör att, när vi lär oss att först fylla på oss själva och välja det som direkt gör oss glada, nöjda och tillfredsställda, kommer det att spilla över på andra. När vi ändrar sättet som energin flödar, ser till att vi fyller upp först, är vi en kraft att räkna med. All energi som vi tidigare la på att läsa av andra, tolka, analysera, justera och anpassa för att skapa glädje och förnöjsamhet i dem kan vi nu lägga på att direkt göra oss själva glada och sedan spilla över på andra. Gåvan här är att få ge både till oss själva och till andra. En väg där vi kan ge och samtidigt få. Där gränserna mellan att ge och ta suddas ut. Där vi inte kastas runt i försök att förhålla oss till andra utan tar sikte på det som direkt får oss att må bra och sedan låter det spilla över och inspirera andra.

Kontakskapare

Vi är som gjorda för kontaktskapande. Emotionell känslighet och genuint kontaktskapande är starkt sammanlänkade. Genuin kontakt uppstår nämligen i det sårbara, i det vi känner här och nu och i det som vi ofta är rädda för att visa andra. Personer med emotionell känslighet känner detta, känner av det andra försöker dölja eller själva inte vill veta av. Vi kan känna den dolda frustrationen, den undanstoppade rädslan, osäkerheten, skammen. En del av det som är dolt för andra är synligt för oss och jag vet att många empater upplever en stor otrygghet i detta. För det är läskigt att se en sak men känna av något annat. Vi blir ofta rädda, osäkra och vet inte riktigt hur vi ska förhålla oss till andra när vad de säger och gör inte stämmer överens med den energi som är aktiv inom dem. Vi får inte riktigt ihop bilden. Men det är här som själva nyckeln till kontakten finns. Det är här vår största gåva bor. Den som kan bygga broar mellan människor och skapa kontakt där kontakt saknas.

Vi är många som faller i fällan och försöker tolka vad de dolda känslorna hos andra betyder. Vi kanske anar en frustration och istället för att nöja oss med att identifiera den ger vi oss in på att försöka tolka frustrationens betydelse och kanske försöker vi även omvandla den till en skönare känsla. Inte sällan drar vi kopplingar till oss själva, drar slutsatsen att frustrationen kanske beror på något vi har gjort eller sagt.

Men om vi istället kan stanna vid att identifiera känslan och sedan göra den synlig kan vi börja skapa kontakt. Jag menar inte att vi nödvändigtvis behöver säga till andra vad vi ser och känner men vi behöver sätta ord på det för oss själva. Synliggöra känslan vi känner genom att sätta ord på den.

Om det är någon vi verkligen vill ha kontakt med, någon som vi är beredda på att lägga ner energi på, kan vi förmedla det vi ser och känner till dem. Berätta för dem att vi känner av en frustration och fråga dem om de vet vad den betyder. Väldigt ofta blir människor lättade och känner sig sedda på ett sätt som många kanske aldrig får uppleva. Vi kan vara nyfikna med värme, hålla utrymme för deras känsla utan att behöva tolka eller göra något åt den. Låta den finnas, låta den komma och gå. Oavsett om vi väljer att förmedla det vi känner av till den andra personen kan vi göra det vi känner av synligt för oss själva och sedan lämna tolkningar och annat därhän. Det är inte vårt jobb att tolka, förstå eller processa dem. Vi kan bara se dem och sedan hålla utrymme för dem. Mer behövs inte.