Ibland verkar vi glömma att empati är ett starkt behov hos oss människor.
Vi ser empati som en härlig upplevelse eller en bonus som vi kan vara utan om så behövs. Vi glömmer att det är ett behov – alltså något vi människor behöver för att kunna växa och må bra.
Empati är inte bara något som är skönt att uppleva, utan det gör också ont när vi inte får uppleva det. Precis som att du känner obekväma känslor när du är hungrig och sköna när du är mätt, kommer du att känna på motsvarande sätt med empati. När behovet av empati inte blir tillgodosett kan du känna dig förvirrad, ensam, frustrerad, vilsen eller till och med utmattad och deprimerad. Om du sedan blir bemött med empati kommer känslorna att skifta och ge dig en klart skönare upplevelse.
Behov försvinner inte
Det som är spännande med känslor och behov är att de inte ger upp eller anpassar sig efter rådande utbud. Behovet av mat upphör inte bara för att det råder brist på mat. Detsamma gäller med empati, ditt behov minskar inte bara för att det råder brist på empati i din närhet. Det finns där oavsett, det som skiftar är dina känslor i relation till det.
Det är naturligt att känna sig förvirrad när du inte möts med empati. Lika naturligt att det att du blir ledsen, känner dig vilsen och ensam när empatin uteblir. Det är en naturlig konsekvens. Lika naturlig som din känsla av hunger när det råder brist på mat.
Känslor är naturliga konsekvenser av mötta eller omötta behov
Om du skulle leva i en miljö där det råder svält, så skulle du knappast fundera över varför du känner så starka hungerskänslor. Du skulle inte ifrågasätta varför du känner dig trött, har svårt att tänka klart eller varför du inte mår bra. Du vet att alla dessa känslor och reaktioner är en konsekvens av att du inte får mat.
Ändå är vi många som ifrågasätter våra känslor när vi möter bristande empati. Undrar varför vi känner oss ensamma, vilsna och frustrerade. Funderar på varför vi inte mår bra.
När vi glömmer att empati är ett djupt mänskligt behov, riskerar vi också att glömma vilka naturliga konsekvenser som följer när behovet inte blir mött. Vi riskerar att behandla symtom utan att förstå att de i själva verket är en naturlig följd av att inte få uppleva empati.
Hur känner du när ditt behov av empati inte blir mött?