Under helgen pratade jag med en person som leder en arbetsgrupp. Hen berättade att de nu jobbar mycket med empatiskt lyssnande. Jättefint initiativ såklart!
När empati slutar vara empati
Men ju mer jag lyssnade, desto tydligare blev det för mig att det här mest troligt inte kommer att gynna de empatiska personerna i gruppen. Riskerna är att arbetet istället kommer att leda till slutsatsen att det empatiska lyssnandet inte hör hemma i företagsvärlden.
Varför? Jo, för att de använder det empatiska lyssnandet som det medel för att uppnå ett på förhand uttänkt resultat, något vilken empatisk person som helst kommer att kunna lukta sig till på mils avstånd.
Empati kan inte användas som ett medel. I samma stund som vi använder empati för att det ska leda någonstans, då slutar det vara empati. Empati är att ge plats åt det som är och om vårt fokus ligger på ett önskat resultat i framtiden, då tappar vi fokus här och nu. Och ingen är bättre på att uppfatta skiftet av fokus än den med hög empati.
Empatiska personer är mästare på att höra det som inte sägs
Vill du nå fram till empatiska personer behöver du prioritera äkthet. Försöker du använda empatiskt lyssnande för att det ska leda någonstans? Ja då kommer du att tappa många empatiska personer på vägen. För om det pratas om vikten av empatiskt lyssnande medan fokus egentligen ligger på resultatet, då börjar det skava inom högempatiska. Och när det börjar skava blir vi lätt misstänksamma eftersom vi inte längre vet vad vi ska förhålla oss till.
För vi känner när det skaver. När fokus sägs vara på en sak men egentligen är någon annanstans, då skaver det. Om du säger en sak men allt du gör syftar till något annat, då skaver det. Och skavet väcker rädsla, vilket i sin tur genererar otrygghet. Och då tappar de högempatiska den viktiga tron på arbetet.
Empati både som utgångspunkt och mål
Empati har en viktig plats i alla möten mellan människor, oumbärlig om du frågar mig. Men då behöver vi våga sätta den i fokus istället för att försöka utnyttja den för att få något annat. Vi behöver våga göra empati till utgångspunkten och målet.
När empati får vara både utgångspunkt och mål, då förändras vårt förhållningssätt. Det öppnar upp för möjligheten att lyssna för lyssnandets skull, inte för att det ska leda till något. När någon har en annan åsikt eller när deras upplevelse av något skiljer sig från min, då kan empati ge utrymme för en större helhet. En helhet som möjliggör att både din och min upplevelse får finnas samtidigt, även om de ser olika ut. Försöker vi istället använda empati för att försöka få över andra till vår sida, då är det inte längre empati vi pratar om. Då rör vi oss istället på manipulativa marker, vilket definitivt inte kan leda till den trygga plats som genuina möten kräver.
Empati handlar om mottagarens upplevelse – inte om din intention
När empati istället får utgöra både utgångspunkten och målet, då förändras mycket. Då är vi inte längre beroende av ett på förhand definierat resultat. Istället öppnar vi upp för något nytt och mer inkluderande. För empati gör just det, den inkluderar. Den bjuder in till en större helhet och därmed även större variation.
Bara för att vi inte kan använda empati som ett renodlat medel, betyder det inte att den inte kan leda till fantastiska resultat. Men resultatet är inte vad som står i fokus, utan blir istället en naturlig konsekvens när vi vågar leva med empati.
Bara för att vi säger att vi ägnar oss åt empatiskt lyssnande betyder inte det är det blir sant. Empati handlar oerhört mycket om mottagarens upplevelse och klart mindre om hur din intention ser ut.
Vill du skapa mer utrymme för empati i din arbetsgrupp? Se då till att fokus ligger på gruppens upplevelser och inte på din eller ledningens intention.
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.