Vill du skapa kontakt i dina relationer? Kontakt där du får vara du? Då behöver det finnas en balans mellan gränser och empati! För om gränser innebär att du bli synlig, tar plats och påverkar andra, så innebär empati raka motsatsen. Genom empati ser du andra, ger plats och utrymme för deras inre och öppnar upp så att andras inre kan påverka ditt.
Den viktiga balansen
Jag pratar ofta om hur viktigt det är att skapa balans mellan gränser och empati. Balansen är viktig både för det egna välmåendet men också när du vill skapa kontakt i relationer. Om det är kontakt du vill skapa, kan du inte luta dig enbart mot gränser eller empati. Du behöver använda båda för att kontakten ska kunna uppstå.
Enbart empati kan inte skapa kontakt
En vanlig bild av empatiska personer är att de är skickliga på kontaktskapande. Jag förstår den bilden och jag bar länge den bilden av mig själv, att jag var skicklig på kontakt. Ofta blev jag inbjuden till andras inre, fick ta del av och lät mig bli påverkad av deras inre värld. Jag fick (och får fortfarande) ofta gåvan av att se in i andra, får ta del av deras känslor, upplevelser, sår, rädslor och drömmar. Och det är oerhört vackert!
Är du en empatisk person, är du säkert duktig på att resa över till andra och ge plats för dem. Det gör att du har stor insikt i hur människor fungerar, vad som driver dem och du kan ofta förstå det som sker bakom kulisserna. Du snappar mest troligt upp sådant som andra lätt missar, som stämningar i ett rum, när det som sägs inte stämmer överens med det som känns osv.
Två viktiga komponenter
Men kontakt uppstår som vi alla vet genom en förening av två delar och personer som har en övervikt på empati saknar den andra viktiga komponenten som krävs för att kontakt ska kunna uppstå. De saknar sig själva.
Om du är en person som har lätt för empati är risken stor att du försöker skapa kontakt genom att förstå andra. Det är en fin egenskap men om det är det enda sättet, då blir kontakten omöjlig. För kontakten behöver också dig. Den behöver ditt bidrag, dina gränser, dina känslor och behov. Att du tar plats, att du visar vem du är och vad du behöver i den här kontakten. Den behöver din sårbarhet, den där du vågar öppna upp ditt innersta och göra det synligt för andra.
Bristande tillit
Många empatiska personer saknar den tilliten till andra. Tilliten som säger att andra kommer att kunna hålla utrymme för dig och ditt inre. Tilliten som gör det möjligt att få vara svag i någon annans sällskap. Det är en brist på trygghet som kan leda till att du istället för att visa vem du är, försöker förstå andra personer. Att du försöker förstå deras gränser, på bekostnad av dina egna. På så vis kan du vara tillsammans med andra men förbli dold. För andra människor älskar ofta att bli lyssnade på, bli speglade och förstådda. Du kan då ge till dem utan att själv ta plats. Du blir uppskattad av andra men kan lätt känna ensamheten komma smygande, trots att du tillsammans med andra.
En viktig sak att komma ihåg om du känner igen dig i det här, är att det inte är ditt fel att den tilliten inte finns. Det finns en förklaring för din rädsla att visa dig. Erfarenheter som har bidrag till rädslan och den bristande tilliten. Så var snäll med dig själv! Utforska gärna, men kom ihåg att det finns en förklaring. Det behöver inte fortsätta vara så här, men först är det viktigt att visa dig själv medkänsla för varför du fungerar som du gör.
Du behöver inte börja med att sätta gränser
Många personer som har en övervikt på empati och döljer sina gränser kämpar ofta med just gränssättning. Men det finns en enklare och mer effektiv väg att ta. Du behöver inte nödvändigtvis börja med att sätta gränser. Se istället vad som händer om du börjar rikta den empati du så frikostigt ger till andra, tillbaka till dig själv. Vad händer när du visar nyfikenhet och förståelse för ditt eget inre? Om du ger dina känslor och upplevelser utrymme att finnas? För du kan det här med empati, det är bara vart du riktar den som behöver justeras.
Ett annat sätt att börja utforska obalansen mellan gränser och empati kan vara att se när du använder din empati. När använder du den på ett sätt som känns bra, för att du verkligen vill? Och när använder du den för att du är rädd för att visa dig? Som ett skydd för att slippa synas? Observera och lär känna dina egna mönster. Du behöver inte förändra dem på studs, lägg bara märke till dem och lär känna dem. De kommer att visa dig mycket om hur du gör för att försöka få uppleva trygghet.
Som empatisk person har du ett försprång när det gäller kontaktskapande eftersom du har god kännedom om människor och deras inre. Men kontakten kan aldrig uppstå om inte du också är en del av den. Att försöka skapa kontakt i dina relationer genom att maximera din empati och dölja dina gränser, är som att vara en fluga på väggen. Du vet mycket om andra men inget vet något om dig och därför kan de inte heller bidra till dig på ett sätt som hjälper dig att må bra.
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.
oj. detta väckte något inom mig, har precis lämnat en narcissist och är totalt trasig. detta är inte mitt första förhållande som jag lämnat efter jag gjort allt i min mänskliga makt, vilket också får mig att inse att jag är skyldig mig själv en utbildning i att vara jag för att kunna få en sund relation.
Ja, det låter ju som ett mönster som upprepar sig hos dig och som inte alls hjälper dig att må bra. Men det är inte heller möjligt att må bra i relationer där du och det som är viktigt för dig inte får plats, oavsett hur mycket du lägger ner.
Jag hoppas du hittar en väg framåt där du kan få må bra! Kanske vill du kolla in min kurs Gränser för Relationer? Den handlar väldigt mycket om att lära känna dig själv och upptäcka vad du behöver för att må bra (något som inte brukar få så mycket plats i en narcissistisk relation). Men det ger dig också stöd att hitta fler relationer där du kan må bra, där ditt välmående och den du är får plats. Du hittar all information under kurssidan.
Lycka till! ❤️