För ett tag sedan dog min väns pappa. En pappa som verkligen inte behandlade henne väl och som gjorde henne illa på så många sätt. Fysiskt, mentalt, emotionellt. Få visste hur hon hade det, och utåt var han en omtyckt person.
När vi blandar ihop oss själva med andra
Det är lustigt (och inte på ett roligt sätt) hur vi människor tenderar att dra slutsatser om andra människors känslor, upplevelser och behov. Hur vi blandar ihop oss själva med andra. Vi blandar ihop förväntningar om hur vi tänker eller har fått lära oss att det bör kännas, med hur det faktiskt känns.
Många missade att möta min vän där hon befann sig. Istället för att fråga hur hon kände, drog de slutsatsen att de redan visste. Förutsatte att hon såklart var ledsen och behövde sörja sin pappa. De beklagade förlusten.
För vems skull?
De frågade inte hur hon faktiskt kände och vad hon skulle behöva. Många ville trösta och finnas där för henne. För vems skull kan man undra. Inte för hennes skull i alla fall. Då hade de såklart frågat henne om hon ens behövde tröst, eller om hon behövde något annat.
Om någon som har behandlat dig riktigt illa så kan det kännas konstigt när någon pratar om förlust. Min vän upplevde inte förlust av sin pappa, hon kände sig befriad. Kände lättnad över att han inte längre kunde nå henne. Och sorg. Men inte sorg över hennes pappas död, utan över allt hon aldrig fick och över allt hon behövde utstå. Det var en sorg.
Sorgen över relationen som skulle ha gett henne allt och lite till, men som hon aldrig fick uppleva. Över relationen som ställde till så mycket skada att hon behöver spendera mycket tid med att försöka läka och ställa saker tillrätta i sitt eget liv. Den orättvisan sörjde hon. Hon sörjde för barnet inom sig, hon som hade tänkt och på riktigt trott (och blivit tillsagd) att det var henne det var fel på.
När vi överger andra emotionellt
Min vän är modigare än de flesta jag känner. Hon valde den sårbara vägen. Valde att berätta för andra att hon inte kände igen sig i det som andra försökte säga att hon skulle känna. Modigt. Det är en av anledningarna varför jag håller henne så innerligt kär. Hon står upp för livet inom sig.
Men inte heller här blev hon mött. Inte ens när hon så sårbart öppnade sig och delade hur hon faktiskt kände kom andra till henne där hon var. Istället sa de att det kommer. Hon behöver bara ge det tid. Hon kommer bli ledsen med tiden.
Det är så här vi överger människor på ett emotionellt plan. Inte bara lämnar vi dem ensamma i den sårbaraste stunden, vi lämnar dem också med skam. Skam över att de inte känner “rätt”. Att de inte känner som man “bör”. Istället för att möta min vän där hon faktiskt var, försökte många dra henne dit de ansåg var rimligt och rätt för någon i hennes sits att vara.
Fråga, men var också närvarande i svaret du får
De kunde inte veta vad hon hade gått igenom. Och just av den anledningen är det extra viktigt att fråga när vi inte vet. Fråga hur hon upplever det och inte bara förutsätta att vi vet. Det är faktiskt inte svårare än att ställa frågan Hur känner du nu? Eller jo, det är svårare än så. För vi behöver såklart också kunna vara med svaret vi får, och det är ofta där det blir för svårt för många.
Att någon dör kan sätta igång de mest intensiva känslostormarna inom oss. Motstridiga känslor som rymmer såväl lättnad och hoppfullhet som ilska och sorg. Och det är ofta när vi känner motstridiga känslor som vi är som mest sköra och behöver någon som kan vara med oss där vi är. Som kan lyssna och vara med känslorna av lättnad utan att döma. Som kan sitta med oss genom den förtvivlade sorgen och den rasande ilskan.
Men om vi redan har bestämt hur sorgeprocessen ska se ut, ja då är risken stor att vi överger andra i den stund de behöver oss allra mest.
Din reaktion är information om dig
Så lyssna och håll utrymme för allt som den andra personen känner. Om du blir obekväm med att din vän känner lättnad när någon dör, lägg det på minnet och utforska det en annan gång. Det är värdefull information om dig, information som viskar något om att du har en inre sanning som säger att det finns ett rätt och fel sätt att känna. Att det finns känslor som inte är okej i vissa sammanhang. Men blanda inte ihop den informationen med personen som berättar för dig hur hen känner.