Om jag trampar dig på tårna är det rimligt att du säger aj och därmed uppmärksammar mig på din smärta. Om jag sedan vägrar kliva av din fot, är det rimligt att du ger mig en knuff, för att slippa smärtan jag orsakar. Kliver jag sedan upp på din fot en gång till, trots att jag vet att det gör ont på dig, då är det fullkomligt rimligt att du blir riktigt förbannad. Det är en sund reaktion! Där för att värna om ditt välbefinnande.
Ilska är kärlek från ditt inre
Detsamma bör rimligtvis gälla din emotionella smärta. Om jag säger något som gör ont i dig, är det rimligt att du säger aj. Fortsätter jag sedan säga samma sak, är det rimligt att du blir arg. Om jag sedan lägger större fokus på att förklara varför jag inte menade att såra dig än vad jag lägger på att sluta upp med mitt beteende, ja då är det rimligt att du blir riktigt arg. Det är sunt!
Jag önskar en värld där vi slutar skuldbelägga ilska. Ilskan är en kraft som bor inom dig, en kraft som påminner dig om att du är värdefull. Ilska är kärlek från den del av dig som minns att du är värd att älskas och respekteras, till den del av dig som glömt.
Ett osunt mönster i världen idag, är det där den som är arg stämplas som instabil och oberäknelig. Den arga blir sedd som den osunda.
När det som ser sunt ut är det mest osunda
Många gånger är det precis tvärtom! En person som behåller lugnet och håller god ton ses som den stabila, oavsett vad som sägs eller görs. Den som blir illa behandlad och därför arg, stämplas som den osunda och instabila. Trots att hen bara reagerade på det som gjorde ont.
Du får reagera, även om det som gör ont levereras med god ton eller en fin intention. Det kan göra ont, även om det inte är meningen. Din smärta försvinner inte, bara för att jag inte menade att kliva på din tå. Om jag är mer upptagen med att förklara att jag inte menade illa än vad jag är med att kliva av din tå och kolla hur det gick för dig, då säger jag indirekt att min intention är viktigare än din upplevelse.
Dömer jag sedan din ilska när du blir arg och knuffar bort mig, missar jag att ta in hur jag påverkar dig och lägger istället skulden på dig som uppmärksammade mig på mitt misstag. Det är fult, orättvist och djupt skadligt.
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.
Tack för denna text!
Kan inte så här direkt förklara hur. Men när jag läst texten tar jag ett djupt andetag. Inombords känns det så bra, så rätt och så befriande.
Värmer så att läsa dina ord Margareta! Ibland behöver vi inte veta hur eller varför, vi behöver bara ta in ATT det har den effekten. Fint!