Jag behövde inte förlåta, jag behövde bli arg!

Något som triggar mig gällande rådet om förlåtelse är att det anses som fint att se ur någon annans perspektiv. Ja, jag tycker att det är en styrka att kunna se ur andras perspektiv, men vad många som kommer med detta råd missar är att det finns människor som ständigt ser världen ur andras perspektiv, på bekostnad av sitt eget.

Ja, en del människor går in i sitt eget perspektiv och känner ilska, sorg eller besvikelse mot andra och vad de har gjort. Att då se ur den andres perspektiv, det tillför ytterligare information som kan bilda en större helhet. Genom att skapa större förståelse för varför den andre gjorde som hen gjorde, det kan skapa en större helhetsbild över vad som faktiskt hände. Där tror jag att förlåtelse kan spela en viktig roll.

När andras perspektiv alltid går före

Men en del människor tar sällan sitt eget perspektiv, utan har som automatisk respons att förstå saker ur andras perspektiv. Jag har levt så större delen av mitt liv. Mina behov, min ilska, besvikelse eller sorg spelade noll och ingen roll. För jag kunde se vad som hände ur den andres perspektiv. Jag förstod att hen inte menade illa, att hen hade goda intentioner, att hen nog inte förstod hur det som hände påverkade mig. Så jag förlät omgående.

Det jag inte gjorde, och som jag misstänker att jag är långtifrån ensam om, var att inta mitt eget perspektiv. Att ta in hur den andre hade påverkat mig. Jag ansåg att eftersom att jag förstod deras perspektiv så hade jag ingen rätt att känna som jag gjorde. Så jag missade mina känslor och mina behov. Missade att lyssna till min ilska, till min besvikelse och till min sorg över det som hade hänt. Förståelse och förlåtelse kom alltid först.

Vilket perspektiv saknar du för att kunna se helheten?

Så för människor som per automatik överger sitt eget perspektiv till förmån för andras tror jag att det finns väldigt mycket mer välmående att hämta i att lyssna och ge utrymme för alla känslor och behov som rör sig inuti en, än vad det gör i förlåtelse.

Det är fint att inta andras perspektiv, men det är också fint att inta ditt eget. Det handlar inte om antingen eller, det handlar om helheten. Och olika människor börjar på olika platser, därför behöver de också ta olika steg för att närma sig en större helhetsbild.

Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.

Vill du ha mer?

Tyckte du om inlägget? Du kan läsa fler inlägg på samma ämne här.

Vill du ta del av fler av mina tankar? Då kan du anmäla dig till mitt månadsbrev.

Vill du boka mig för en föreläsning, kontakta mig då på Karolina@genuinkontakt.se. Eller titta närmare på min sida om föreläsningar.

2 svar på ”Jag behövde inte förlåta, jag behövde bli arg!”

  1. – dina ord träffar så rätt !
    Även om jag en gång för länge sen blev djupt sårad och förbisedd så har jag tänkt att jag FÖRSTOD & att jag inte missunnade att en person blev lycklig, den personen förtjänade detta.
    Men samtidigt så försvann jag, levde kvar som en skugga i den personens liv, en fantastisk person mot alla i sin närhet – men inte till mig längre & ändå var det JAG som fick bära hundhuvdet och leva med skam för att jag valde att försvinna ut ur personens liv…
    En stor sorg som jag har levt med i hela mitt liv…
    Men jag gjorde ju inte valet för att jag är elak, jag fick ju inte plats..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *