När jag skriver om vikten av att tillåta och lära känna våra känslor, då är det just det jag menar. Att lyssna till våra känslor innebär inte att vi lyder deras minsta lilla vink. Jag lyssnar ofta på mina barn utan att göra som de vill. Detsamma gäller mina känslor.
Att lyssna är inte detsamma som att hålla med
Om jag skulle lyda alla mina känslor, då skulle jag förmodligen vara sönderstressad. För mina nära och kära skulle jag mest troligt vara svår att förstå och förhålla sig till.
Nej, att lyssna till mina känslor handlar om att våga vara med dem som de är. Ofta drar vi människor osynliga likhetstecken mellan att lyssna och lyda eller mellan lyssna och hålla med. Men det är fullt möjligt att lyssna av den enkla anledningen att jag värderar kontakt väldigt högt. Oavsett om det är kontakt med mina barn, min man, mina vänner eller med mina känslor. Jag lyssnar för att jag värderar lyssnade högt, inte för att jag planerar att lyda eller ta all information som ett call to action.
Låt det ta tid
Har du ifrågasatt, ignorerat och kört över dina känslor en lång tid, då kommer det till en början inte vara lätt att veta vilket budskap de kommer med. Men ju mer du lyssnar, desto mer lär du känna dem. En del av dem signalerar rädsla och vill att du ska stanna upp. Andra signalerar rädsla och vill att du ska agera instinktivt. En del signalerar kraftigt, andra subtilt. En del vill göra dig uppmärksam på att du är på väg åt fel håll, andra precis tvärtom.
När jag slutade ignorera mina känslor och istället försökte lyssna till dem var det till en början som att försöka separera havregrynen i en havregrynsgröt. Omöjligt. Med tiden blev det lättare att veta hur de olika känslorna kändes och vad de ville uppmärksamma mig på.
Det handlar om tillit
Har du fått lära dig att dina känslor helst ska undvikas, då tar det tid att lära känna dem. Du kan inte förvänta dig att de ska komma med klara och tydliga budskap på en gång. Först behöver du visa dem att du från och med nu faktiskt är intresserad av dem. Att du värdesätter dem och vill ge dem plats.
Det handlar om att bygga tillit igen. Dina känslor har fått stå tillbaka, trots att de alltid har velat dig väl. När du sakta men säkert skapar utrymme för dem, låter dem komma till dig utan att kräva att de ska visa vägen eller direkt agera/reagera på dem, då kommer också budskapet att klarna.
Det handlar om att vara med känslorna, inte att göra utifrån dem. Att ständigt agera eller reagera utifrån dina känslor, att lyda deras minsta lilla vink – det om något indikerar att du flyr från dina känslor.
Botemedel mot ensamhet
För att kunna använda dina känslor som navigation behöver du först ha lärt känna dem, något som är omöjligt om du inte har tagit dig tid att vara med dem. Vi människor går igenom en massa saker i livet, saker som får oss att dra slutsatser som vi sedan internaliserar som sanningar. Ofta drar vi med oss dessa sanningar på ett omedvetet plan, trots att de med tiden blir utdaterade.
Om du försöker navigera utifrån dina känslor i det här skedet, då är risken stor att du bara lever i ett reaktivt tillstånd. Men om du vågar vara med känslorna och verkligen känna dem, då kan du bygga en stabil tillit till dig själv.
Lever du med en känsla av ensamhet? Då finns det mycket att vinna på att vara med dina känslor. Då visar du att du inte överger dig själv så snart det känns utmanande. Att vara med dina känslor är alltså ett bra botemedel mot ensamhet, för du väljer att vara tillsammans med den du är, på det mest sårbara sätt som går.
Om du vill så är det möjligt att bygga en klart större tillit till dina känslor, det tar bara tid. Har du spenderat åratal åt att förneka och ignorera den, då är det väl rimligt att det får ta åratal att lära känna dem också? ❤️
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.