Högempatiska barn är barn som lätt känner av stämningar, som ständigt strävar efter harmoni i sin omgivning, då det ger dem en känsla av trygghet. Barn som lätt offrar sina behov, sin vilja, sina drömmar för att skapa ett lugn i gruppen. Barn som tankar av andra människors känslor, vilket såklart leder till att de vill att alla ska vara glada och tillfredsställda.
De osynliga barnen
De empatiska barnen är svåra att se, just för att de är kameleonter. De anpassar sig snabbt, ser till att alla är glada och nöjda eftersom det skänker dem en känsla av trygghet och lugn. De mår ofta väldigt dåligt under stormiga förhållanden med många konflikter så de jobbar hårt i det dolda för att förekomma eventuella konflikter.
Dessa barn behöver ges massor av utrymme att utforska sina egna drömmar, känslor och behov. De behöver också få lära sig att må bra även när andra inte gör det, att få hjälp att se sina egna behov och sina egna känslor och nära dem. Att hjälpa de här barnen att utforska sina gränser, stötta dem när det är utmanande och lära dem att deras gränser har ett stort värde är oerhört viktigt för deras välmående.
Det svåra som vuxen är att se dem. För det är skönt med empatiska barn eftersom de ständigt hjälper till att skapa ett lugn. De anpassar sig i leken. De håller med dig för att slippa väcka konflikt. De väljer att säga precis det du vill att de ska säga, allt för att om du blir glad kan de vara glada. De tankar helt enkelt sköna känslor i första hand via andra människor, istället för direkt i sig själva.
Synliggör det osynliga – hjälp barnen hitta sina gränser
Du ser de här barnen genom att synliggöra det osynliga. Genom att lägga märke till det som uteblir. Deras vilja uteblir. Protesterna uteblir. Deras missnöje uteblir. Inte för att känslorna och behoven inte finns där utan för att dessa barn i första hand kommer att fatta beslut som har störst chans att bidra till lugn och harmoni i gruppen, även om det innebär att de behöver offra sig själva.
Det är frestande som vuxen att luta sig tillbaka, för dessa barn är lättsamma att ha i sin omgivning. Men! De högempatiska barnen kommer att fara illa på lång sikt ifall det får fortgå. Vi får inte svika dessa barn genom att luta oss tillbaka och njuta av deras extrema empati och anpassningsförmåga.
Våga se det som inte syns.
Fråga efter deras gränser.
Uppmuntra dem när de visar dina gränser.
Respektera dem när deras gränser utmanar dig.
För dessa empatiska barn kommer att gå under ifall de inte också får en möjlighet att ta plats som dem de är!
Kanske känner du igen dig? Var du en gång ett högempatiskt barn? Är du numera en vuxen person, med stark empati men svaga gränser?