En sorglig insikt jag fick i mitt utforskande av känslor var hur svårt det var för mig att tillåta känslan av njutning, lust och passion. Då syftar jag inte bara på den fysiska och intima sorten, utan även i kreativa sammanhang.
När skammen stänger dörren till din lust
Så fort jag snuddade vid känslan av lust drog skammen in och stängde ner. När passionens gnista tändes, kom skammen och släckte. Lusten kopplades samman med en känsla av att vara smutsig och fel.
Att bli sedd och dömd när vi gör något vi vet blev fel, är knappast skönt. Men den sortens skam är inte farlig. Den påminner oss om att vi är människor som ibland stöter ihop med andra på ett sätt som blir tokigt. När vi inser det kan vi rätta till det.
Men att bli sedd och dömd i vår längtan, i vår njutning och passion, det väcker en skam som kan skada djupt. Att ta modet och dela ett frö till en dröm och sedan få höra hur orimlig den är, det gör ont. Att prata engagerat om ett ämne som väcker passion inom dig bara för att få höra att du är för högljudd och stör, sätter lätt djupa spår. Definitivt har det gjort det i mig.
Bli vän med lusten – ge kroppen trygghet
Just nu handlar mycket om att bli vän med min egen lust, min passion och min njutning. Om att hjälpa kroppen veta att det är tryggt nu. För den har glömt det. När jag kastas in i passionens glöd, får kroppen starka reaktioner. Den är rädd för den tror att jag inte är trygg. Numera vet jag, rent logiskt, att jag är trygg men min kropp vet inte det än. Den behöver hjälp att minnas hur njutning kan vara en lustfylld känsla. Att passionen är min kraft och inget hot.
Att utforska min lust och passion är oerhört sårbart. Det är skört och kroppen reagerar på sätt som inte alltid är lätt att vara med. Men långsamt hittar vi en väg framåt tillsammans, jag och min kropp.
Att som kvinna ha denna koppling mellan lust och skam är knappast förvånande. En kvinna ska helst vara villig men inte vilja. En kvinna ska ge men inte ta. Vart får hennes lust, hennes glöd plats i den snäva ramen?
Men jag vill inte anpassa mig till en ram som aldrig var menad att stötta mitt välmående.
Så nu frågar jag mig själv:
Hur mycket av min kraft vågar jag släppa fram?
Vad kan jag göra för att hjälpa min kropp tåla mer?
Hur kan jag stötta den?
Det brinner starkt just nu! Jag vill brinna starkt. Det känns som om jag verkligen behöver släppa lusten och passionen fri, annars är jag rädd att jag långsamt dör inombords.