Om vi inte har bra koll på vad som tillhör oss och vad som tillhör andra är det lätt hänt att vi tar andras gränser som ett personligt avvisande eller som kritik av oss själva.
Gränser är en inbjudan
Men gränser är bara ett förtydligande av den du möter. Om du tar det personligt och får deras gränser att betyda något annat än vad de gör, då glömmer du bort att ta emot det värdefulla som den andra personen försöker ge till dig.
För när någon väljer att dela sina gränser med dig bjuder de in dig till deras värld. De gör det möjligt för dig att se mer av vem de är, information som var helt dold innan de valde att dela det med dig.
Det handlar inte om dig
Om du istället gör deras uttryck för gränser till något som handlar om dig, då missar du att ta emot dem i deras sårbarhet. De ger dig en chans och du missar den. Men mer än så, du missar att få ta del av en annan människas inre. Missar möjligheten att få se mer av dem, saker de av någon anledning har valt att dela just med dig.
Att ta emot och vara en famn för någon annans gränser behöver inte alltid vara så svårt. Men det kräver förståelse för vad det är som faktiskt händer. Förståelse för att informationen de delar med dig handlar om dem. Den är inte ett avvisande av dig. Den säger ingenting om er relation och den har ingenting att göra med din självbild. Om du inte låter den vill säga.
Gränser är information
Om jag berättar för dig att jag uppskattar när människor håller tider, ja då är det just det jag säger. Jag säger inte att jag hatar alla som kommer sent. Inte heller att jag inte har förståelse när någon är sen eller att du är en dålig vän eller människa för att du kommer sent. Det säger bara att jag uppskattar när människor håller tider och att det bidrar till mitt välmående. Varken mer eller mindre.
Mina gränser är helt enkelt varken ett avvisande, kritik eller ett hot mot dig. De är ett förtydligande av mig, av vad jag behöver och en inblick i hur du kan bidra till mitt välmående.
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.
Tack. Älskar det du skrivit. Du formulerar det så bra. Jag har själv börjat förstå det här på djupet och kan använda det. Min erfarenhet är att det känns som kärlek. Kärlek till mig själv och den andre. Och precis som du nämner, så är det inbjudan.
Ja precis, det blir klart mer kärleksfullt! Tänk så mycket lättare det blir att mötas då.