Empati är en fantastisk förmåga som ger dig chansen att resa in i människors inre. Med hjälp av empati får du förståelse för hur andra känner och upplever något och kan därför skapa en större helhet bortom ditt eget perspektiv.
Empati i endast en riktning
Men empati kan också väcka känslor av ensamhet och göra att du gång på gång överger dig själv till förmån för någon annan.
Det är inte helt ovanligt att personer med stark empatisk förmåga lever med en gnagande ensamhetskänsla. Trots att du har förmågan att resa in i andras inre och därför har möjligheten att komma nära andra på ett intimt sätt, så kan ensamheten ändå infinna sig.
När empati bara går i en riktning, ut men sällan in, då är upplevelsen av ensamhet nästan garanterad.
Många jag möter börjar gråta när vi pratar om vikten av att få uppleva empati. De är så vana vid att ge, vid att spegla andra och ta in andras perspektiv. De har lätt för att förstå andras känslor och behov och kan ofta måla upp en bra bild av andras inre. Men när det gäller att själva få uppleva samma sak tillbaka är de ofta svältfödda. De ger och ger, speglar och känner in. En enda riktning och det är ut.
Den enkelriktade empatin dränerar och lämnar en obeskrivlig trötthet efter sig. Än värre kan den leda till att du överger dig själv till förmån för andra. När du månar mer om hur det blir för andra än för dig.
Vikten av att få uppleva empati tillbaka
Att få uppleva empati, att någon reser över till dig, känner in och lyckas sätta ord på dina känslor innan du ens har gett uttryck för dem är förmodligen det bästa botemedlet mot ensamhet. Att någon bemödar sig att förstå dig, avsätter tid och engagerar sig för att se mer av dig, det kan vända känslan av ensamhet till djup kontakt på mindre än en sekund.
Så, empati kan leda till ensamhet när den bara kommer i en riktning. Men empati har också förmågan att bota ensamhet snabbare än någon annan insats.
Att inse att den empati du så lätt ger till andra sällan strömmar tillbaka till dig själv kan väcka djupa känslor av sorg. Och i mina öron låter det sunt, att det väcker sorg alltså. För den sorgen berättar om något som borde vara där men som saknas. Ett djupt mänskligt behov som inte blir mött, och sorgen är ett tecken på att behovet är viktigt.
Hur ser dina erfarenheter av empati ut?