Det är inte nedstämdheten som förstör – det är dömandet av den
Tänk så lätt det är att förlänga en dålig dag eller en stund av nedstämdhet, bara för att vi tänker något om den. Om du dömer den dåliga dagen eller stunden av nedstämdhet som något dåligt, är risken stor att det skapar en reaktion inom dig. En reaktion som i sin tur förlänger det som hade kunnat vara just en dålig dag. Istället blir dagen till dagar. Inte för att dagarna i sig egentligen är speciellt dåliga, utan för att du tänker att det är något fel med att ha en kass dag eller att känna dig nedstämd en dag eller två. Det är då med andra ord inte den dåliga dagen som bidrar till ett sämre mående, det är ditt dömande av den.
Du kan må bra och vara nedstämd
Jag tror att det är viktigt att vi lär känna oss själva och vad vi behöver för att skapa ett större välmående. Men jag tror också att dåliga dagar och stunder av nedstämdhet ryms i begreppet välmående. Det är inget fel med att varken vara nedstämd eller att ha skitdagar. Det är en del av att vara människa.
Om strävan efter välmående ska bli en resa i perfektionens tecken, då tror jag att vi redan där har gått vilse och får svårt att skapa välmående för oss själva.
Om du målar ut dåliga dagar eller stunder då du är ledsen, arg eller uppgiven som ett hot mot ditt eget välmående eller som något konstigt och avvikande, då har du precis omöjliggjort välmåendet.
En dålig dag är just det – en dålig dag. Varken mer eller mindre. Jag tror det är sunt att förvänta sig dåliga dagar emellanåt. Det är en del av att leva. När jag förväntar mig att de kommer ibland, behöver jag inte göra så stor grej av dem när de väl dyker upp. De dåliga dagarna eller stunderna kan få komma och passera utan att de behöver analyseras eller målas ut som en början på en nedåtgående spiral.
Som det arabiska ordspråket säger;
\”Sunshine all the time makes a desert.\”
Det finns värde i de nedstämda stunderna och dåliga dagarna också.