Skapa kontakt eller ha rätt?

Att möta någon där de är och inte där vi önskar att de skulle vara, låter ju såklart vackert. Jag tror att de flesta människor vill göra just detta och jag tror också att de flesta av oss inte riktigt lyckas.

För att verkligen mötas måste vi våga uppleva den andra personens verklighet. Det i sig behöver inte vara så svårt när det handlar om mer triviala saker. Men när det kommer till mer smärtsamma och ensamma upplevelser blir det snabbt mer svårnavigerat. 

Vågar du vara med deras upplevelse?

För vad händer om ditt barn säger att de hatar kompisen som är på besök? Eller om din partner tycker att du är frånvarande? Eller ifall din vän säger att de inte längre ser någon anledning att leva? Kan du då vara med deras upplevelse eller vill du hellre försöka övertala dem att se din?

Att på djupet vara närvarande med människor där de är och låta dem ha sin upplevelse, kräver att du har mött din egen smärta. För utan mötet med dig själv, kommer du gå vilse utan att du ens är medveten om att det sker. Risken är att du då lever i tron att du möter någon och missar att ditt bidrag istället blev raka motsatsen.

Vems upplevelse ska prioriteras?

Om jag påpekar för min vän som inte vill leva, att de ska se hur mycket de har att leva för, då förstärker jag ensamheten de redan känner. Istället för att skapa närhet och kontakt där de är, lämnar jag dem med upplevelsen av att de är mer ensamma än innan. Istället för att bygga en bro över till deras upplevelse har jag ökat avståndet. Istället för att möta dem, har jag ställt kravet att de ska komma till mig.

Istället för att bygga en bro över till deras upplevelse har jag ökat avståndet. Istället för att möta dem, har jag ställt kravet att de ska komma till mig.

Vågar du vara närvarande med barnets upplevelse av att hata sin kompis eller försöker du påverka barnet att tycka annorlunda eller inte säga så? Kan du lyssna till din partners upplevelse av att hen tycker att du är frånvarande eller vill du förklara/försvara dig? Kan du vara med din väns upplevelse av att inte vilja leva eller vill du få dem att se det du ser?

Att på djupet möta en annan människa kräver oerhört lite och samtidigt allt av oss. Lite, eftersom du bara behöver vara där och validera deras upplevelse, hur långt den än må vara från din egen. Allt, eftersom du behöver lämna ditt perspektiv för en stund och ge dig hän till den upplevelse de bär.

Vill du ha mer?

Tyckte du om inlägget? För fler inlägg på samma ämne, läs här.

Vill du ta del av fler av mina tankar? Anmäl dig då till mitt månadsbrev.

Vill du att jag kommer och föreläser på din arbetsplats, kontakta mig då på Karolina@genuinkontakt.se. Eller titta på min sida om föreläsningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *