Det finns en del inom området självutveckling som jag finner väldigt osund. Den som ständigt placerar allt ansvar på den enskilda individen.
Känslor uppstår inte i ett vakuum
Visst, vi kan vinna mycket på att ta ansvar för våra känslor, tankar och upplevelser. Att förstå hur mycket inre makt vi besitter och att vi kan påverka klart mer än vi tror. Så långt är jag med.
Det som skrämmer mig är när det dras till sin yttersta spets. När vi behandlar känslor som om de inte har en koppling till omvärlden. När personer ständigt använder en slags tillbaka-kaka så fort du försöker lyfta att du blir ledsen, besviken eller arg över något den andre har gjort.
Istället för att se sin del och ta in att det de gjorde påverkade en annan person negativt, riktar de tillbaka allting till personen som upplever känslorna. Allt under banderollen att vi är ansvariga för våra känslor och behov. Så om du blev ledsen för något de sa, så är det något inom dig som du behöver jobba med… Ett mycket farligt resonemang!
Finns det ett värde att titta inåt? Ja, självklart. Men det är inte svart eller vitt. Känslor uppstår inte i ett vakuum. Vad andra säger och gör (eller inte) påverkar oss. Det innebär inte att de nödvändigtvis bär skulden för den reaktion som uppstår (men ibland gör de också det!).
Våga ta in hur du påverkar andra – grundsten för empati
För min del vill jag ta in hur mitt sätt att vara påverkar andra. Är det alltid skönt eller lätt? Verkligen inte! Men det är en viktig del av att vara människa tillsammans med andra människor. Det sista världen behöver är människor som lever som isolerade öar, oavsett hur vakna eller medvetna de är.
Att lära sig att stå lugn och stadig när någon beter sig illa eller försöker dumpa sina känslor på en, det är faktiskt den lättare delen. Då krävs egentligen bara självbehärskning och förmåga att ignorera.
Den stora utmaningen är att våga släppa in och känna hur vi påverkar andra. Våga stå kvar och ta in hur deras upplevelse blev. Det upplever jag att ganska få människor kan.
Ja, du är ansvarig för dina känslor men det betyder inte att andra inte har något med dem att göra. Vi får inte isolera oss så mycket att vi alla går runt som gåsar och bara låter andras känslor och upplevelser rinna av oss. Vi måste våga ta in hur vi påverkar andra.