Det svåra med gränser är egentligen inte att visa dem, utan att de så sällan tas emot.
Får dina gränser landa?
Hur ofta när du delar något från ditt inre, något om hur du känner, vad du behöver eller hur du upplever något, möts du av nyfikenhet, empati och en vilja av att förstå mer av det du delar? Och hur ofta möts du av tankar eller känslor om det du har sagt, alltså sådant som handlar om den andra personen och hur det du har delat påverkar dem?
Alldeles för ofta möts gränser (det vill säga information från och om ditt inre) av andras gränser (det vill säga informationen från och om deras inre). Och alldeles för sällan möts gränser med empati, dvs en vilja att ta till sig information och försöka förstå den på ett djupare plan.
Tänk om du och dina gränser fick landa
Hur skulle du känna för att dela dina gränser om de togs emot med nyfikenhet och en vilja att förstå mer? Om dina gränser öppnade upp för djupare kontakt och fokus fick ligga kvar på dig som delat din gräns istället för att omgående skifta till den andres reaktioner? Om den du mötte stannade närvarande med dig och med den information du delade?
Gränser är viktigt eftersom de ger dig och andra en tydligare bild av vem du är. Men vi behöver också bli bättre på att ta emot andras gränser på ett välkomnande sätt. På ett sätt som bjuder in snarare än överger.
Separation eller kontakt?
För det är vad som sker när dina gränser möts av den andra personens gränser. Det finns ingen öppning och resultatet blir separation. Gränserna får ingen plats att landa på. Inte heller det du delar från ditt inre. Du får ingen plats att landa på.
Som de flesta möten ser ut idag är det bara en massa gränser (information) som studsar runt och slår i varandra. Med andra ord, de får sällan en plats att landa på. Inte är det konstigt att vi, trots en befolkning på 8 miljarder, går runt och känner oss ensamma.
Inte konstigt att vi känner oss ensamma
Nej, gränser är inte ett så stort problem som vi verkar tro. Problemet är snarare bristande förmåga att ta emot dem på ett sätt som gör att människor känner sig sedda och mottagna. För det skapar separation, om och om igen. Och vi människor mår inte bra av separation, vi är skapta för kontakt.
Berörde det här inlägget dig på något sätt? Lämna gärna en kommentar och låt mig läsa dina tankar.