Trygghetsberoende?

Jag fick ett önskemål att skriva om mina tankar kring trygghet och varför det verkar vara så lätt för vissa att bara kasta sig ut medan andra tenderar att bli trygghetsberoende. Jag gillar önskemål, så här kommer mina tankar.

Det du har ser du ofta inte

När vi har något, blir vi lätt blinda för det. Människor som har obegränsat med pengar, tänker sällan på pengabrist. Människor som vill ha och har barn och familj, tänker sällan på att inte ha det. De som vill ha barn och familj men inte har det, tänker istället ganska mycket på det. Detsamma gäller med de som saknar pengar.

På samma sätt tror jag att det fungerar med trygghet. Människor som upplever trygghet, tänker inte speciellt mycket på det, det bara är. Det är en del av deras verklighet och därför räknar de med det. De som inte har en grundtrygghet kan istället spendera ganska mycket tid på att försöka skapa det.

Brist väcker längtan

Om du anser att du är trygghetsberoende, indikerar det för mig att du känner brist på just trygghet. Alla har såklart ett grundläggande behov av trygghet, men om du inte har fått uppleva det, blir det lätt en jakt efter just trygghet. De som har fått uppleva trygghet genom hela livet kan lägga sin energi någon annanstans, eftersom det redan ingår i deras verklighet.

Oavsett vilken sorts beroende det handlar om, är viktigt att våga stanna upp och tillåta dig att känna det som är. Stanna med det du försöker fly undan. För beroende är en flykt från något som många gånger kan kännas outhärdligt att vara med. Men flykten kommer att pågå för evigt om du inte stannar upp och ser vad det är du försöker fly från.

När du slutar fly och istället börjar känna in vart du är, får du möjlighet att skapa trygghet här och nu – precis där du är. Det kräver en del mod att stanna upp, framförallt om du har flytt under en lång tid. Men kanske mer än mod krävs det förståelse för rädsla.

Rädslan är inte en indikation på att något är fel – det är en indikation på att du gör något nytt, något annorlunda och ovant.

För rädslan kommer att slå till när du stannar upp efter år på flykt. Men rädslan är inte en indikation på att något är fel – det är en indikation på att du gör något nytt, något annorlunda och ovant. Bara genom att förvänta dig att rädslan ska slå till, blir det lättare att vara med den när den väl dyker upp – för det gör den. Du behöver bara inte reagera på den. Istället kan du försöka dig på att tillåta den.

Vill du ha mer?

Tyckte du om inlägget? För fler inlägg på samma ämne, läs här.

Vill du ta del av fler av mina tankar? Anmäl dig då till mitt månadsbrev.

Vill du att jag kommer och föreläser på din arbetsplats, kontakta mig då på Karolina@genuinkontakt.se. Eller titta närmare på min sida om föreläsningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *