Om du ska bygga ett hus där du vill trivas och må bra, då kan du inte bara tänka på själva huset. Det är såklart en viktig del att huset har en stabil grund, genomtänkta lösningar och att det känns rätt för dig.
Det är inte bara huset som är viktigt
Men innan du bygger behöver du också tänka på omgivningarna. Hur ser närområdet ut? Finns något som du mår bra av nära tillhands? Om du älskar naturen, lätt blir stressad av mycket människor och ljud och har stillhet och ro överst på din må-bra-lista, ja då är det knappast smart att bygga huset mitt i stan.
När miljön är vald och huset är byggt, då kommer nästa viktiga del. Vilka du bor med och vilka du bjuder in som gäster. Det spelar ingen roll hur omsorgsfullt du har valt miljö och matchat huset efter dina preferenser, om de du bor tillsammans med eller bjuder hem inte stöttar ditt välmående. Då blir det svårt att trivas, må bra och känna lugn och trygghet i huset.
Fler perspektiv
Alldeles för ofta ser jag hur utmaningar kring gränser bara diskuteras utifrån ett individperspektiv (huset). Som om miljön och strukturerna (omgivningen) eller relationerna (gäster och dem du bor med) inte skulle påverka dig.
Eller snarare framställs det som att om du bara bygger ett riktigt stabilt hus, då spelar resten ingen roll. Som att ett bra hus med en stark grund är det enda du behöver fokusera på.
Låt mig vara riktigt tydlig: Det spelar ingen roll hur mycket styrka du bygger inom dig om de andra delarna, omgivningen och relationerna, inte fungerar bra!
Visst, du kan lära dig att hantera svåra relationer och navigera destruktiva strukturer på ett mer energieffektivt sätt, men det blir inte mer än så. Du kan bli bättre på att överleva i tuffa omgivningar och relationer, men that’s it. Överleva.
Helhet
För om du vill leva, om du vill kunna må riktigt bra och leva mer autentiskt, då behöver du helheten.
Att bara se gränser ut ett individperspektiv, ofta ett klart begränsat sådant, skadar dem som kämpar. För budskapet som matas ut är att skulden och hela ansvaret ligger hos dig. Men det är inte sant.
Hur lite vi människor än verkar vilja erkänna det så hör vi ihop. Vi påverkar varandra och ingen är en ö. Vi är snarare som ett högkänsligt ekosystem, även om vi ofta verkar ha glömt det.