Från utmattad empati till ömsesidiga relationer

Vill du hellre lyssna till artikeln? Lyssna här:

Känner du igen dig i att vara den som alltid lyssnar, alltid förstår, och som känner av stämningar och andras behov på mils avstånd? Många med en stark empatisk förmåga upplever detta som en gåva – en förmåga som gör världen rikare och möjliggör djupa kontakter. Men känner du också baksidan? Känslan av att bli dränerad, att ta in så mycket från andra att du tappar bort dig själv, eller att ha svårt att veta var du slutar och den andre börjar? Kanske får du ofta rådet att ”lära dig sätta gränser”, men det känns på något vis främmande eller konfronterande för dig?

Om du ser dig själv som en unik ö – en plats där din autenticitet, dina känslor och dina innersta behov bor – så är din starka empati de broar som sträcker sig ut till andra öar i den mänskliga skärgården. Dessa broar är fantastiska! De möjliggör kontakt, förståelse och en insikt om att vi alla är delar av ett gemensamt mänskligt ekosystem.

Men vad händer när du är så upptagen med att bygga och trafikera broar till andra öar att du glömmer att vårda din egen? Eller när du, trots alla broar, känner dig ensam på din ö, för att trafiken mest går åt ett håll? Många djupt empatiska människor brottas just med denna obalans – att känna av hela ”ekosystemet” men tappa kontakten med sig själva, sin egen ”ö”.Jag tror att nyckeln till att gå från att vara utmattad av empati till att uppleva genuin, ömsesidig kontakt ligger i att omfamna hela empatins potential: inte bara som en bro utåt, utan också som ett verktyg inåt, och som något vi behöver kunna ta emot lika mycket som vi ger.

Din förmåga att känna med andra – att via empatins broar få tillgång till deras inre världar, känslor, behov och perspektiv – är en otrolig gåva. Den vidgar din värld och ger dig tillgång till en större, mer komplex och vacker mänsklig helhet. Att kunna göra dessa resor över till andras öar skapar potential för djup och samhörighet.

Att känna av och att drunkna: Empatins utmaningar

Men gåvan kommer med en betydande utmaning, särskilt i ett samhälle som inte alltid förstår eller värderar denna känslighet. Att ständigt ta in information från alla dessa andra öar, att känna av deras klimat och topografi, kräver enorm mental och emotionell kapacitet – och kostar därmed också energi. All denna externa information kan göra det svårare att höra signalerna från din egen ö, att känna dina egna konturer, dina gränser. Den tydliga linjen mellan ”jag” och ”du” kan bli suddigare, och du riskerar att känna dig översköljd, utmattad eller till och med vilsen i andras känslor.

Det är ofta just här, i upplevelsen av att vara översvämmad eller otydlig med dig själv, som det välmenande men ofta otillräckliga rådet dyker upp: ”Du måste lära dig att sätta gränser.” För många empatiska personer känns det här rådet främmande. Det fokuserar på att bygga murar, att skydda sig från andra. Men din styrka och längtan ligger ju i just kontakt och förståelse, i att bygga broar. Att plötsligt avskärma sig kan kännas fel, till och med omöjligt. Det står ofta i rak motsats till just de värderingar som är viktigast för dig: kontakt, ömsesidighet och meningsfullt utbyte.

Gränser i ett samhälle som inte förstår empati

Samtidigt hör vi sällan det motsatta rådet till den med mycket starka, kanske rigida, gränser: ”Du behöver utveckla din empati.” Denna obalans i rådgivningen vittnar om ett samhälle som ofta värderar individuell avgränsning högre än relationell förståelse. Man ser människan som en isolerad enhet, snarare än en del av något större.

Men det finns en annan väg för dig som är empatisk. En väg som bygger på din styrka, inte kräver att du blir någon du inte är.

Att vända empatin inåt: Upptäck din ö med självempati

Om empati handlar om att rikta ljuset mot andras öar för att bättre förstå deras inre värld, då handlar gränser om att rikta ljuset mot vår egen ö.

Gränser är inte murar som stänger ute, utan information om vårt inre. De handlar om att förstå våra egna känslor, behov och värderingar. När vi lyssnar på och delar denna information med andra, lyser det upp vår egen ö. Detta gör det lättare för andra att se vad vi behöver och därmed bidra till vårt välbefinnande.

Detta är en viktig skillnad mot den mer traditionella synen på att ”sätta gränser” – som ofta handlar om att bygga skydd utåt, eller att säga nej. Här pratar vi istället om att dela och synliggöra våra gränser. Att göra vårt inre landskap tydligt för både oss själva och andra.

Vad är självempati?

När du vänder den där empatiska blicken mot dig själv – med samma värme och förståelse som du möter en vän i nöd – då uppstår självempati eller självmedkänsla. Detta är en otroligt framkomlig och naturlig väg att hitta din ”ö” för dig som kämpar med att ”sätta gränser” på ett sätt som känns främmande eller konfrontativt. Istället för att försöka bygga murar utåt, kan du använda din naturliga empatiska styrka och nyfikenhet till att lyssna djupt inåt. För att förstå mer om hur självmedkänsla kan uppstå naturligt och hur du kan kultivera den, läs vidare här. Fråga dig själv:

• Vad känner jag just nu, på min ö?
• Vilka behov signalerar min inre kompass?
• Vilka värderingar är viktigast för mig att leva efter?

Genom att belysa ditt eget inre landskap med självempati – att möta dig själv med samma medkänsla som du möter andra – kan du börja upptäcka och förstå dina gränser inifrån och ut. De blir inte påbjudna regler, utan en naturlig följd av att du lyssnar på dig själv.

Mottagen empati: Bron som når ända fram till din ö

Detta inre arbete med självempati är ovärderligt för att stärka dina konturer. Men vi är inte menade att vara helt självförsörjande på empati. Att bli bemött med empati från andra – att få uppleva hur någon annan genuint ser, försöker förstå och håller utrymme för din inre värld – är ofta en minst lika kraftfull väg till att själv få syn på och fördjupa kontakten med dina egna gränser och behov.

När någon möter dig med empati, är det som att en bro äntligen trafikeras åt ditt håll. Den mottagna empatin kan spegla tillbaka delar av dig själv som du har svårt att se på egen hand. Den bekräftar din rätt att ta plats, att ha egna känslor och behov. Den bekräftar din plats i den mänskliga gemenskapen – att din ö inte behöver vara isolerad för att vara tydlig.

Både självempatin (att vårda din ö inifrån) och den mottagna empatin (att någon reser över till din bro) är livsviktiga för din relationella hälsa. De hjälper dig att slippa känna dig ensam i din känslighet. Detta dubbla fokus leder till ökad självkännedom. Och när du känner dig själv bättre, blir det möjligt att leva mer autentiskt – att göra val och agera på sätt som är i linje med dina egna behov och värderingar. För många empatiska personer inkluderar dessa värderingar just genuin kontakt, ömsesidighet och tillhörighet – exakt det du längtar efter, men som har känts utom räckhåll när du varit utmattad av att bara ge.

Att hitta balansen: Vårda ön, välkomna bron – åt båda håll

Många med stark empati känner instinktivt att det traditionella ”sätt gränser”-rådet skaver. Kanske för att det ofta fokuserar på separation (”skydda dig från de andra öarna”), när deras djupaste längtan är kontakt och förståelse (”bygg broar”). Att närma sig sina gränser via självempati, och genom att våga ta emot empati från trygga andra, respekterar denna längtan. Det integrerar behovet av både autenticitet (att känna sin ö tydligt) och samhörighet (att kunna bygga och ta emot broar).

Problemet för den empatiska är inte bristen på förmåga att bygga broar utåt. Problemet är att vi ibland blir så upptagna med detta att vi glömmer att vårda vår egen ö. Vi reser ständigt över till andras världar; lyssnar, förstår och stöttar. Men vi upplever sällan att någon gör samma resa till oss, eller så vågar vi inte ta emot dem när de kommer. Detta skapar en djup obalans som leder till utmattning, ensamhet och en känsla av att relationerna är ensidiga.

Ömsesidiga relationer: Två närvarande öar

Vi kanske tror att lösningen är att bygga ännu bättre broar. När problemet egentligen är att vår egen ö behöver uppmärksamhet och näring – både inifrån (genom självempati) och utifrån (genom mottagen empati).

För att en relation ska vara genuint ömsesidig – en trygg och närande förbindelse mellan två öar – behövs två närvarande parter. Det kräver dels att vi vänder empatin inåt för att veta vad vi behöver (vårda vår ö). Dels – minst lika viktigt för att bron ska trafikeras åt båda håll – att vi utvecklar förmågan att känna igen och söka oss till människor som har kapacitet för genuin empati tillbaka. Och att vi i dessa relationer vågar visa vår ö och verkligen öppnar för att ta emot den gåva det innebär att bli sedd och förstådd. Utan denna balans, där vi både medvetet söker och vågar ta emot på bron mellan oss, riskerar vi att låta andras agendor styra och fortsätta känna oss ensamma i vår givmildhet.

Din empatiska styrka är din väg till ömsesidighet

Att omfamna hela spektret av empati – inte bara som en bro ut, utan också som ett verktyg inåt (självempati) och som något att ta emot – är avgörande för dig som är empatisk och känner dig dränerad. Din förmåga att låta dig beröras av andra är grunden för all verklig mänsklig kontakt. Men den måste balanseras med en lika stor förmåga att låta dig beröras av dig själv och att tillåta andra att beröra dig.

Empatin, med sin förmåga att låta oss känna med andra – och att låta andra känna med oss – är den livsnerv som håller vårt mänskliga ekosystem levande och sammanlänkat. Du som bär på empatins gåva har en unik möjlighet att bygga de mest meningsfulla broarna. Men för att inte själv drunkna i havet, behöver du lära dig att simma tillbaka till din egen ö. Vårda den med självempati. Och öppna upp din hamn för de broar som kommer till dig. Detta är vägen till att använda din empatiska styrka till att skapa de djupa, ömsesidiga kontakter du längtar efter, utan att offra dig själv i processen.

Vill du ha konkreta verktyg och guidning för att ta nästa steg och lära dig att använda din empati på ett hållbart sätt som också inkluderar dig själv? Då är min gratiskurs Hållbar empati något för dig!